Design för navigering

Från Jonas Löwgren till Lars Hult
3 februari 1998

[...] Navigering: det har börjat skrivas en del nu. Jag har mest sett konferensbidrag och jag vet inte vilka som är "bäst", men här har du i alla fall några förslag att starta med:

Jul & Furnas: Navigation in electronic worlds: A CHI 97 workshop. SIGCHI Bulletin 29(4):44-49. Rapport från ett arbetsmöte om navigering på CHI 97, innehåller inte särskilt mycket intressant men kan ändå ge en orientering om vilka som håller på.

Furnas: Effective view navigation. CHI 97 Proceedings, s 367-374. Inför en formell eller semiformell terminologi som inte alls är så tokig -- den kan faktiskt hjälpa en att tänka kring navigering.

Darken & Sibert: Wayfinding strategies and behaviors in large virtual worlds. CHI 96, s 142-149. Ett typiskt exempel på experimentell behandling av navigeringsproblemet, kanske av mer begränsat värde för praktisk design.

Hornyanszky Dalholm & Rydberg Mitchell: Spatial navigering i virtual reality. I Löwgren (red) Teman i människa-datorinteraktion, s 21-34, 1996. Två arkitekter som läste min doktorandkurs i MDI i Lund skrev denna uppsats som delexamination. Den är inte alls så dum, eftersom de utgår från sådant som länge varit känt i arkitektur och stadsplanering men som vi inte brytt oss om att ta reda på. Rapporten kan fås från institutionen för informatik vid Lunds universitet.

Från Lars Hult (Lars.Hult@li.icl.se)
5 februari 1998

Att det som avsåg navigering inte behandlar kontorssystem tycker jag bara är positivt. Har en tid gått och undrat över och sett begränsningar med det tydliga fokus MDI-området har mot ADB-sidan (i alla fall den del som jag känner till). Det finns som jag uppfattar det ett utpräglat tänkande kring förutbestämda arbetsuppgifter (som bör utföras och därför också antas verkligen utförs på ett visst sätt) samt dess slutförande. Välkända exempel är hur många fel en användare kan tänkas göras under vissa arbetsuppgifter med ett givet ADB-stöd, tiden för att slutföra en viss uppgift etc. Syftet verkar vara att fokusera och formalisera de aspekter som kan mätas kvantitativt.

Detta uppfattar jag till viss del vara relevant men ger ett snävt fokus och utelämnar viktiga delar. Jag har funderat kring användbarhetarbetet för kioskprojekten samt då jag nu alltmer arbetar med internet-projekt. I dessa sammanhang (även faktiskt också intranet) transformeras inte stöd för formaliserade arbetsuppgifter in via designprocessen i ett GUI utan innebär till större del att erbjuda en rik informationsförsörjning. I detta perspektiv fokuseras inte kontrollen, formell uppgift, (jag tycker mig se rester av Taylors utgångspunkter i ADB-system vilket jag dristar mig till att säga även ärvs till ansatsen för att utvärdera systemet, även om användaren deltar).

Systemet kunde istället designas för att erbjuda en slags frihet och samtidigt tillgång till relevant information (den designteoretiska ansatsen anser jag ger möjligheter för detta, beroende på hur tillämpningen sker i utformningen av GUI. Detta har dock inte direkt motsvarighet i de ansatser för användbarhetsutvärdering som jag sett). Friheten ligger inte endast i att förbereda systemet för både erfarna och ovana användare utan att erbjuda lättillgänglig relevant information på ett STIMULERANDE sätt. Man kommer nu till kärnan, dessa aspekter bör utvärderas/observeras (inte kanske främst mäta - vilket kopplar diskussionen till kompetens...) relaterat till upplevelse, relevans, frihet, möjligheter, känsla etc. Att sedan också erbjuda stöd för att använda datamängden för att ge information om relevanta designförändringar, inte bara observerade problem in i (pågående) designprocess, är det verkliga tricket som jag ser det!! Kompetens - samarbete. Stöd?

Om jag sammanfattar mig lite, så tycker jag att det finns vissa områden (viktigt att komma ihåg att detta inte gäller generellt då exempelvis standardsystemsidan inte alls kommit dit än) där de tidigare ansatserna kunde förnyas, särskilt för publika tillämpningar. Jag drar alltså paralleller från kiosker till internet (även viss del intranet) vilka till stor del idag är publika tillämpningar och används annorlunda än tidigare "kontorssystem" (i samma kontext men med olika intentioner, förutsättningar och möjligheter).

Jag ser ett behov av utveckling kring ansatser för utvärdering av applikationer och säkerställande av användbarhet. Usability Engineering kanske kunde få ett kompletterande område som Usability development (inte så genomtänkt men du förstår tanken..) vilken än mer lyfter fram människans upplevelse, miljö och sociala processer vid praktisk användning av programvara. En tanke är att göra detta mha ett genomtänkt stöd som bygger på kvalitativa utgångspunkter för SU, inte som idag Usability Engineering eller bara generell kvalitativ metod.

Från Lars Hult (Lars.Hult@li.icl.se)
4 augusti 1998

[...] Enligt tradition har jag naturligtvis också en fråga som jag grunnar på och undrar om du har lust att kommentera. Frågan är lite vagt och ganska övergripande. Vad du tror är vettigast att fokusera om man skulle vilja fördjupa sig i något område framöver? Jag har tänkt på två huvudspår som antingen innebär mer designinriktade frågor kring exempelvis navigering i virtuella världar eller mer fokuserat på användbarhet. Det sista området anser jag (enligt våra tidigare maildiskussioner) sakna en hel del när det framförallt gäller produkter för breda målgrupper (som kiosker, internet etc.). Både stöd för att bedriva praktiskt arbete men även kriterier och begrepp för att beskriva detta utifrån nya tillämpningsområden, användargrupper etc.

Samtidigt är det första området också intressant. De flesta projekt jag deltar i innebär alltid problem kring att strukturera stora informationsmängder, visualisera dessa, skapa begriplig navigering etc. Jag har sökt i litteratur, pratat med kollegor men ser inte att detta utvecklats tillräckligt. Är det så? Jag uppfattar också (med viss kritik) att man fortfarande ofta bara utnyttjar IT som ett något mer dynamiskt 2-D baserat dokumentstöd. Jag har en känsla av att den stora potentialen inte utnyttjas eller beaktas. Nya typer av visuella modeller/tankesätt och konceptuella sådana kunde kanske bidra? Det kan också innebära (?) att området för användbarhet framöver inte kommer att vara ett eget separat område där experter har i uppdrag att säkerställa viss brukskvalitet. Detta kommer kanske i det jag beskriver ovan mer att ingå i etiken för IT-design. Representationens syfte är ju i detta fall att öka tillgängligheten av stora informationsmängder (detta uppnås inte då strukturen inte är tillgänglig). Lite naivt kanske med tanke på hur det ser ut idag, men jag menar nog att dessa egenskaper framöver accepteras som viktiga och kommer att vävas in i produkten. Det blir kanske till stor del den interaktive designerns uppgift att säkerställa detta, inte användbarhetsexpertens?

Från Jonas Löwgren till Lars Hult
4 augusti 1998

Att formulera ett val mellan designinriktade navigeringsfrågor och användbarhetsfokusering tycker jag känns lite som en artefakt av den fullständigt improduktiva tudelning som fortfarande finns inom området, där man skiljer mellan design och utvärdering på ett mycket egendomligt sätt. Ingen personlig kritik, givetvis, utan jag tolkar din fråga som en naturlig följd av deltagande i de kunskapskulturer som följer med din utbildning och ditt arbete. Alltså: när man talar om interaktionsdesign tycker jag det är fel att skilja mellan en design- och en användbarhetsinriktning.

Design (i betydelsen konstruktivt, generativt arbete för att skapa IT-artefakter) är meningslös och utan riktning om inte bruksegenskaper ständigt finns med som mål och kriterier. Lika fel är det att utvärdera användbarhet utan att förstå eller bidra till det konstruktiva arbetet: design. Vi måste hitta sätt att sudda ut gränsen. Eriks och min bok kan faktiskt ses som ett steg i den riktningen. Den handlar mycket om design, det generativa arbetet, men bruksegenskaperna står alltid i fokus. Design och värdering smälter samman på flera olika nivåer, både epistemologiskt och metodologiskt. Våra tankar om en repertoar av exempel, ett designspråk för IT, är inget annat än värderingar och bruksegenskapsideal kodifierade i generativa "mallar".

Frågan kunde i stället vara om navigering (i vid mening) är ett fruktbart område att inrikta sig mot, med utvecklande av en hel designförmåga inom det området omfattande såväl generativa exempel som ideal, värderingar och metodik för design och utvärdering. Då blir mitt subjektiva svar: Ja. Jag tror att vi kommer att behöva många förebildliga exempel inom det området, i takt med att synen på IT ganska hastigt transformeras från verktyg till medium. Att vi behöver metoder för design och utvärdering av två-, tre- och flerdimensionell navigering är det inte heller något tvivel om.

Andra kommentarer

Verktyg för gestaltning. En diskussion om datorstöd för skapande av prototyper. Av speciellt intresse är möjligheten att kombinera ett friare skissande med det stöd som datorn kan ge.

IT som material. Om likheter och skillnader mellan IT och andra designmaterial. Är IT verkligen materialet utan egenskaper?

Vad menas med användarstyrning? Var går gränserna för användarnas beslutsrätt? Exemplet End-User Computing.